Så där lite lagom till jul presenterade trummisen
Lasse Beijbom sitt alldeles nya band, Orchestra Six, som är hans
första egna sen samarbetet med Erling Kroner för ett antal år sedan.
Denna världspremiär (enligt Lasse) ägde rum nästan i Lasses
vardagsrum. Eller mera precist i mat-eller samlingsrummet på det
kollektivhus i Lund där familjen Beijbom/Nunez bor sen många år. Det
var trångt!
Att Lasse var spelsugen till max märktes. Hans förväntan och
längtan efter att åter få styra och ställa och skriva för ett eget
manskap kändes nästan i luften. Kvällens musik var oväntad och
överrumplande. Jag vet ingen grupp i vårt land numera som har funken
på repertoaren. FUNK skrivet med STORA BOKSTÄVER alltså!
Göran Schelin på elbas hade alltså händerna fulla med tunga
basgångar som fick både lokal och publik att vibrera. Schelin visade
sig också vara en inte oäven solist.
Orchestra Six frontade tre tunga blåsare framförda i full frihet
men också försiktigt styrda av alltid entusiastiske saxofonisten
Inge Petersson-Lindbäck. Inge är ju alltid rolig att höra och han
lanserades också flitigt och var i högform och hade också fullt upp
med att hålla ordning på kollegorna i bandet. Med lite allvar och
mycket humor vill jag säga.
Trumpet och flygelhorn spelades av Davidson som var en ytterst
intressant solist på sina båda lurar, ibland elektroniskt förstärkta
med wa-wa-pedal som i tex You stepped in. Denne Davidson måste nog f
ö ha stått för konsertens mest innovativa solon.
Trombonist med drag i var eminente Ola Åkerman, featured i No
looking back, men med sitt bästa solo i The feel.
Keyboardist i Orchestra Six är mångsidige Robert Tjäderkvist som
behärskade tangenterna fullt ut med funkiga Hancockgrooves. Senast
jag hörde honom var i hardbopsammanhang vid en repetition med Ed
Epstein för ett tag sedan.
Till sist så, bandleader Beijbom vars kusligt skickliga övningar
bakom kaggarna ju var den dynamo som drev Orchestra Six i denna
feel-good konsert med funken och glädjen i högsätet. Fullt ös
alltså!
Var det månne fler än jag som hörde ekon från 70-talet med
electric Miles, Billy Cobham, Brecker Brothers och Hancocks
Headhunters. Faktiskt en inte alls så svunnen tid visade det
sig denna magiska kväll med Beijboms Brew fylld med många ibland
enkla riffs men också med flera skickligt framförda unisona
blåsarpartier. Och inte att förglömma alla högklassiga soloinsatser.
Avslutande nummer var överraskande nog ett rivigt be-boptema med
den passande titeln That´s it!
Text: Stig Linderoth
Foto: Lasse Seger
