Lars Beijbom

Lars Beijbom

född 1/8 1950 i Nyköping

Började spela piano och trummor vid 5 resp. 8 års ålder. Fick sina första speljobb på trummor vid l0 års ålder i lokala jazz- och popband på skoldanser. Detta fortsatte han med i tonåren efter att ha flyttat till Kristianstad. Ett av de band Beijbom var med och startade och skrev låtar för var det smått, lokalt, legendariska Right On.
1972 påbörjade han studier i arrangering och komposition vid Berklee College of Music i Boston, bl.a. under den fenomenale Herb Pomeroy och Mike Gibbs. Beijbom startade jazzgruppen Small Potatoes som bl.a. innehöll gitarristen Mike Stern, trumpetaren Tiger Okoshi och basisten Neil Stubenhaus.
Efter examen 1975 påbörjade Beijbom sin bana som professionell arrangör/kompositör/trumslagare i Stockholm. Ett av hans första jobb var en live skivinspelning med basisten Red Mitchell och pianovirtuosen Dorothy Donegan. Mellan 1976 och 1980 arrangerade och komponerade han för bl.a. Radiojazzgruppen, olika ensembler ur regionmusiken, egna grupperna Small Potatoes (1976-77) och White Orange (1979-8l) samt för en rad olika radio- och TV-program. Nämnas kan t.ex. TV-programmet "I morgon är det lördag".

Under samma period arrangerade han även musik för olika skivproduktioner med artister som Tomas Ledin, Maritza Horn, Cornelis Vreeswijk, Tre Damer och Family Four. Tillsammans med Maritza Horn släppte han sin första skivutgåva 1977, "Subway Baby" med all musik av Beijbom. Han ingick under denna period även som trumslagare i Radiojazzgruppen och spelade med gästande kompositörer som George Russell, Anthony Braxton, Mike Gibbs och Kenny Wheeler.

Beijboms musik kunde även höras i Danmark, där han 1979 framförde beställningsverket "Cuchulain" för 4 röster, Danska Radions Big Band plus symfoniorkester. I hans grupp White Orange (som släppte en LP 1980 med samma namn) ingick bl.a. Tim Hagans, trumpet, Hector Bingert, tenorsax och den danske trombonisten Erling Kroner.

Efter ett "sabbatsår" 198l-82, då Beijbom vistades i Indien, kom han tillbaka till Stockholm och startade gruppen Bright Orange tillsammans med sin sjungande hustru Diana Nunez och bl.a. gitarristen Johan Norberg, basisten Teddy Walter och saxofonisterna Hector Bingert och Erik Häusler. Gruppen släppte en LP, "No doubt, the goose is out" 1983 på kontinenten med musik mestadels av Beijbom. Gruppen turnerade bl.a. även i Tyskland.

1984 föddes paret Beijboms son Daniel, och gruppen lades på hyllan. 1985-86 flyttade familjen till Lund, där Beijbom hade etablerat en del kontakter på film/video-musiksidan; en verksamhet som kom att uppta en stor del av hans professionella liv framöver. Han gjorde musik till en lång rad industri- och reklamkortfilmer, men även för TV, bl.a. thrillerserien "Kuriren" och senare underhållnings- programmen "24 Karat" och "Rena rama sanningen". Han började också att jobba med den nya tekniken med syntar, samplers och datorer.
Samtidigt fick han även beställningsverk från bl.a. Musik i Skåne och Danska Radions underhållningsorkester. Nämnas kan sviten "Svängande Triangel" för brass-sextett, sinfonietta plus jazztrio med pianisten Bobo Stenson som centralsolist.

Beijbom tog också del i det skånska live-musicerandet bl.a. med kvartetten Fair Play och i Danmark med Erling Kroners Dark Side Orchestra. 199l deltog Beijbom med ett alster som framfördes i Melodifestivalen, där det sjöngs av Diana Nunez. Hösten 1993 förenades Erling Kroner och Lars Beijbom i startandet av Beijbom Kroner Big Band, ett storband bestående av hälften svenskar, hälften danskar med Beijboms och Kroners musik. Resultatet är en tämligen unik blandning av argentinsk tango, Charles Mingus-inspirerad blues, Ellingtonska klanger och funk. Bandet släppte sin första CD "Live in Copenhagen" våren 1996 och har blivit mycket kritikerrosat. Det har turnerat runt om på festivaler och klubbar i Skandinavien.

Beijbom bidrog också med arrangemang till Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal "Kristina från Duvemåla" hösten 1995.
Samma år gjorde han nya arrangemang för vokalgruppen Tre Damer, denna gång med musik av Duke Ellington för brasskvintett.